CensureraMig

Låt oss börja med lite fakta o just fåret, innan vi går in på mina egna upplevelser med detta fantastiska djur som tom omnäms i Bibeln.
Fåret är då ett däggdjur och dessutom en idisslare, precis som typ renar och kossor. För oss människor har vi haft stor nytta av fåren i många hundra år. Vi har haft dem till att producera mjölk, ull och kött. Eller så gillar man dem av samma anledning som min fd. fårlärare Lars-Rune; de är vackra att titta på!
Det finns en flertal olika fårraser här i sverige, vanligast är vårat inhemska får Gutefåret ihop med dalafår, finullsfår och pälsfår.
Som de flesta vet så är får mycket populära både i Wales och speciellt på Nya Zeeland där man har flera hundratusen får i samma flock. Och på Island - där har man över 700 000 får eftersom man gillar fårull på Island.



Nu till mina egna upplevelser med får, ja det har ju blivit en hel del genom åren. En del tragiska, men de flesta oerhört roliga och man skrattar friskt när man tänker på det. Jag har alltid gillat får, men mitt riktiga intresse började nog 2002, vid Stall Sågartorp. Ja, förr hade vi säkert 10-20 tackor där (Om fåret är en flicka kallas det tacka). Låt oss börja med en brun liten bagge vid namn Buster. De ville inte ha Buster ute hos tackorna, så han fick flytta in till stallet med mig och pauline. Han va en social liten sate, många fina kelstunder med honom. Efter ett tag flyttade även Busters mamma, Molly, in med honom, för att han skulle slippa va ensam. Molly var en rädd liten tacka, brun hon också. Molly var rolig att ha i stallet för jag och Pauline brukade leka hopptävling med henne. Vi byggde upp ett hinder sen skramlade vi med en hink så hoppade hon. Jätteduktig. Den våren, när Molly och Buster bodde inne i stallet så fick Molly en liten flicka. Hon va svart med en vit fläck mitt på huvudet. Jag och Pauline fick döpa henne och lotten hamnade på det oerhört vackra namnet Tara. Tara var precis lika social som sin storebror, ett tag trodde vi att Buster va både Taras bror och pappa men efter ett tag klurade vi ut att det var nog den oerhört sexiga Bill som var far till Tara.
Med söta lilla Tara i närheten så blev livet jobbigt för Buster, när han inte fick lika mycket uppmärksamhet. Det hela slutade med att han brukade stånga en i ryggen när man satt och kelade med Tara. Sen framåt sommaren så flyttade alla tre ut till de andra fåren.
Ett annat får som var väldigt speciellt för mig va Linus. Linus va det sötaste lilla lamm du kan tänka dig, men hans mamma Lisa var inte den snällaste. Lisa ville nämligen inte veta av Linus och hade dessutom trampat på honom som gav han en rejäl skada i benet. Därför kunde inte Linus va med de andra lammen och leka, istället spenderade han sina dagar med mig och Pauline. Vi brukade ha med honom när vi satt och njöt i solen. Linus var ett såkallat flasklamm, och det året hade vi även 2 eller 3 till flasklamm men Linus var helt klart våran favorit. Tyvärr så blev Linus aldrig bättre och de fick avliva honom....
Men samma dag som Linus gick bort, fick vi ett nytt litet knytte att se efter. Hans mamma ville inte heller ha honom. Sixten hette han. Nog för att Linus va söt, men Sixten... Jag kommer ihåg första gången jag såg honom. Han låg där, i en egen liten hage brevid de andra fåren. Han var sååå liten, jag har aldrig sett ett så litet lamm. Sixten blev vårat nya skötebarn och han brukade springa med oss i stallet. Men när Sixten blev äldre så blev han ganska elak och en gång när vi busade så stångade han till min hand så den svullnade lite... Men nu är Sixten uppäten sedan länge.
För att nämna ännu ett speciellt får - Sara. Hon var en vacker tacka, det må jag säga. Hon var kritvit som det renaste lakan men hennes ben och hennes ansikte var kolsvart (Ganska korrekt beskrivning...) Hon var ett väldigt socialt och trevligt får. Inte så mkt mer att säga om henne, hon var trevlig. Men när E & HR bestämde sig för att skära ner lite på fåren så fick hon flytta.



Här tänker jag ta en paus för att berätta om mina fårupplevelser nere i skåne. Ja, självklart hade jag sådanna. På skolan fanns det ett stooort fårstall, rena drömmen. Jag kommer ihåg att våran grupp, gruppsex, skulle ha fårlektion med Lars-Rune. Det första vi gjorde var att fånga oss ett varsitt får med rep, sen gick vi en mindre promenad med dem i koppel. Några får va lite busiga och drog iväg och släpade folk efter sig - men mitt får va snällt. Våran andra fårlektion åkte vi iväg till en annan gård för att klippa några får. Det var kul, alla skärde sönder sina får lite men det gick bra. De blev riktigt snygga. Tack till alla snälla får i Skåne.

Tillbaka till fåren vid Sågartorp. Här kommer en av mina personliga favoriter - Sixten (OBS! En ny Sixten) Sixten var inlånad från något annat fårställe utanför stan för att bli pappa. Och vilken charmör sen! Var Sixten längst bort  i hagen räckte det med att man ställde sig vid stakete och ropade lite så kom han direkt. Men precis som den andra Sixten så blev han ganska stöddig efter att tag och började stångas. Tyvärr åkte Sixten hem allt för hastigt. Du är saknad.


Men nu till Sixtens avkommor. Hitills har han fått fem barn, tre med Vitnos och 2 med Lisa. Vitnos barn vet jag inte så mycket om föruto att det är 2 svarta med vit fläck på huvudet och en vit. Den vita är en flicka, så även den ena svarta. Den sista då självklart en pojke. Lisas bebisar vet jag dock lite mer om. De föddesden 29/3 -07 runt 8-9 på kvällen. Den vita, pojken, kom ut med en gång med den svarta, flickan, fastnade. E fick hjälp från M. uppe vid Höjdängen och efter många om och men fick de ut henne. De tog även dit vetrinären för att kolla så att Lisa var okej och alla bebisar va ute. Allt va prima. Problemet nu var att den svarta (som jag i mitt huvud kallar Mini av någon anledning) fick inte äta. Det tog en dag innan Lisa accepterade den svarta.
Mini (låt mig kalla henne det tills vidare, okej?) är fortfarande lite blyg, men hennes bror är raka motsatsen. Lill-Sixten som han heter, har inget emot att klättra upp i knäet, snutta på ens näsa eller busa med en. Han är lika charmig som far sin. Jag har, ofta ihop med Pauline, spenderat mycket tid med Lisa, Mini och Lill-Sixten i deras box. Man får aldrig riktigt nog av Lill-Sixten.


För att avsluta detta tänkte jag ha med några roliga saker som har hänt under våran tid med fåren. Låt oss börja med den gången vi hade säkert 30 lamm som rymde ut ur hagen stup i kvart och ofta ut på vägen. När jag och Pauline var nere i paddocken och red så brukade folk stanna med bilen och säga att lammen hade rymt. Tillslut tröttnade vi på att göra pauser i våran ridning och när bilarna stannde så svarade vi istället med "Vi vet, de brukar göra det".
Eller den här gången, en personlig favorit. (Don't try this at home) Får jävlarna hade rymt från en hage och då föste vi in dem i en annan. Saken va den att halva flocken va kvar i den andra hagen på andra sidan bäcken. Tillslut va jag så trött på allt bräkande så jag skulle kasta över ett lamm till sin mamma på andra sidan. Tyvärr blev det lite fel i beräkningen och lammet åkte ner i vattnet. Tack gud så kom den upp, men det var första och sista gången jag kastar ett lamm.

Vill du veta mer om får eller mina upplevelser med får ? Va inte blyg, fråga !
Får på TV

• Babe I
  
• Ett får i storstan
• Bondgården