CensureraMig

Usch, igår va jag ute i stallet och det va inte alls roligt. Vi började med att mocka. Ali följde med mig ut och vägrade göra som jag sa när jag visade honom hur man mockar på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Men jag höll masken, orkade inte börja bråka. Sen tog vi in Lara och borstade, gjorde iordning henne. Sen kläcker Ali att han inte vill rida, även om han tidigare lovat mig att han skulle sitta upp iaf en liten stund. Sen red jag lite dressyr, och det var HEMSKT! Lara var så stel och jag va så sur på Ali som bara satt och kollade på samtidigt som jag va jävligt sur på en annan person. Allt bubblade inom mig och jag fick verkligen hålla i mig själv för att inte gå lös på stackars Lara. Hon kan ju knappast hjälpa om jag bara blir sämre och sämre i min ridning...
Faktiskt, om jag inte får en ny häst snart är jag så nära att ge upp.

Ja, så sjuk är jag tydligen att doktorn ville inte ens skaka hand och hälsa på mig. Ja, eftersom jag nu har varit sjuk i drygt 10 dagar och inget hjälper har jag nu varit iväg till sjukhuset. Igen. Vi gjorde vanligt halsprov, precis som sist, och även ett blodprov. Hon tyckte att hon skulle sticka mig i armvecket men jag har en otrolig fobi för blodådror (detta är inget att skämta om, den är riktigt allvarlig). Tack Gud, så har jag tydligen väldigt tunna blodådror och även om hon tillslut fick sticka mig i armen så kom där inget blod. Däreför fick jag istället bli stucken i fingret där jag nu har fått ett jättefint ljusblått plåster med en snigel, en skölpadda, en nyckelpiga och en fågel på. Sen gick vi från det stället man tar prover till själva herr doktorn. Han hade då redan sett mina provsvar och ville inte ens ta mig i hand. Han fick kolla lite i halsen på mig, men eftersom jag har svåra problem med att gapa (det gör skitont) så gick det inge vidare. Summan av kardemumman blev dock att jag ska tillbaka till sjukhuset 13.30 idag till en öron-näsa-hals doktor och hon ska då få bestämma över mitt öde. Här är mina alternativ. Eller, mina alternativ är väl fel att säga, men något av detta kommer hon att göra;

• Ge mig en antibiotikakur
• Ge mig en antibiotikakur + göra ner en nål i munnen på mig och med hjälp av den suga ut var
• Operera och ta ut var
• Operera och ta bort hela tonsillen

Personligen, hoppas jag på alternativ ett. Eller någon av dem när jag blir opererad för då får jag iaf sova. Inte tänker jag ta någon som ska suga ut var med en nål medans jag är vaken. Jag har gjort det förut, och jag tänker inte göra det igen!

Oh, kom hem från stallet för lite drygt en timme sen. Imorse klev jag upp ur sängen klockan 6.00. Lagomt motiverad eftersom jag är sjuk som en åsna, och kan varken prata eller äta. Mamma körde ut mig till stallet samtidigt som jag försökta få i mig lite te. Väl där ute gick vi bort och hämtade hästarna i hagen. Det va väldigt mörkt ute, men de hade täcken på sig så de va ganska lätta att se. Sen fick de stå inne en stund och äta. Vi satte på Lara transportskydden, flätade svansen och sen lindade vi. Hon gick in på andra försöket och det va nästan så att linorna inte behövdes.
Sen åkte vi den dryga timme det tar ner till Hova. Vi lastade ur Lara så hon fick stå och äta lite gräs. Samtidigt i ett fönster såg jag min drömhäst. En snyggsnygg brun med riktig böglugg. Jag älskar det. Iaf efter de hade kollat två ston var det våran tur, att kliva in i stallet. In i lilla seminspiltan och göra ett ultraljud på Lara. Oh, vi va så spända. Jag stod framme vid Laras huvud och räknade med ett "nej, det blev inget". Kajsa, vetrinären, pratade i telefonen så det dröjde lite. Sen säger hon "Ja, där är han". Först trodde jag det va en cysta, jag va så beredd på det. Men några sekunder senare fattade jag att hon hade bebis i magen. :D Vi blev så glada allihop att vi nästan började gråta, och Elisabeth gjorde några hopp upp i luften. Det va en sån lättnad, och sån glädje.
Så, nu är Lara alltså officiellt dräktig. Hon betäcktes 13 augusti med Lasandos (e.Landlord I) och fölet kommer någon gång i början på Juli 2009.
Att jag själv inte kommer få rida, gör mig faktiskt ingenting. Jag är bara glad att det blev tillslut. Glad för Elisabeth och Hans-Runes skull. Glad att Lucky och Laras gener ska få leva vidare!
Här följer några bilder på min älsklingsflicka samt kommande bebisens pappa.


Lara.


Lara.


Lasandos.


Lasandos.